Emelibernhardt

Tanken slog mig nyss att fan vad jobbigt att dö, alldeles ensam och utan någon vid ens sida. Tankarna om att man kunde haft så mycket men förlorat på ett eller annat sätt. Vilken jobbig känsla. Jag personligen är inte rädd för att dö, det som skrämmer mig är att jag inte vet hur det kommer gå till. Ja, det var mina kvällstankar.

Är lite butter, hittar så mycket fint att handla på internet! Massa klänningar, jumpsuits, linnen, skor och tröjor. Problemet är att jag är student och lever typ inga pengar alls. Tycker synd om mig själv och drömmer mig bort till framtiden då jag antingen ska ha ett sjukt välbetalt jobb eller en svinrik man som vill skämma bort mig.

Jag är irriterad, besviken och lite ledsen. Jag vet inte hur mycket grund jag har till det, det kan hända att jag bara tänker för mycket. Jag är vuxen nu och man borde tycka att vissa saker slutar spela roll då och att man inte bör bry sig lika mycket. För mig är det tvärtom, jag verkar bara bli mesigare för varje år. När jag var 15 var jag otroligt dum men mycket tuffare än idag.

Det har dykt upp en sak, eller rättare sagt så har jag fått reda på en sak. En sak som jag antar borde glädja mig men som inte gör det, inte ännu iallafall. Jag kan inte skriva vad det handlar om men det finns saker som känns väldigt fel över situation, och därför kan jag inte stödja den. Jag kan inte glädja mig över det hur mycket jag en skulle vilja, och det gör mig ledsen och jag känner mig som en dålig vän. Jag får lära mig att stå med beslutet, och jag kommer att acceptera det och glädja mig men det kommer ta tid. Jag önskar bara att alltid vore annorlunda, att saker och ting kunde förändras. Saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig men jag tror på riktigt att det som blir är av en mening, även om det ibland känns fel.

En dag i solens tecken! Så skönt! Man blir mycket trevligare när solen är framme, och man känner sig snyggare med. Har vart på möte och lite sånt idag. Fikat på stan, utomhus! Skulle vart och tränat nu vid fem men jag har druckit för mycket kaffe idag för på lite tid. Det resulterar i att jag blir först alldeles stirrig och darrig, sen blir jag illamående. Avbokade mitt pass istället, vet att jag inte kommer ge hundra procent och då känns det bara onödigt att gå dit. Då ger jag hellre platsen till någon annan som känner sig mer peppad. Förr, när jag jobbade på dagis, kunde jag dricka två kannor helt själv på en dag utan problem. Nu kan jag dricka knappt dricka tre. Livet är bra orättvist ibland....

Vart på en långpromenad i solen med Bossebus, det blev en glass med. Sen klickade jag precis hem en ny skinnjacka som jag gått och funderat på hela helgen. Den konstar lite mer än vad vill lägga men inte hittat någon annan som lockar. Hoppas verkligen den passar, man vet ju aldrig. Allt blir så krångligt om den inte skulle göra det, då måste man skicka tillbaks och det är något jag tycker är jobbigt. SÅÅÅÅ hoppas verkligen den passar! Någon tur kan man väll få ha?

Ibland har man deppdagar, utan direkta andledningar egentligen. Allt känns bara allmänt trist och eländigt, i fredags hade jag en sådan dag. Jag tror starkt på att man måste fundera på varför, och jag tror även att man oftare behöver stanna upp och fundera på hur man egentligen mår. Jag är jättedålig på det och har försökt att total ignorera allt som händer runt omkring mig nu på det sistone. Det är en skyddsmekanism skulle jag nog tro. Min kropp har börjat tala om på andra sätt att den inte är ok nu, men mitt huvud vill ändå inte lyssna. Eller lyssnar kanske jag försöker göra men jag vet inte vad lösningen på problemet är. Mitt liv är så annorlunda en vad jag någonsin trodde det skulle bli, inte bara mitt egentligen utan väldigt många. Jag önskar så att jag kunde försöka sluta förändra något som inte går att förändra, men då måste jag acceptera att mycket kommer gå i kras. Om jag låter det gå i kras har jag ingen som helts styrka för att veta hur framtiden komer sluta upp. Vad är värt att betala för att man ska må någorlunda bra? Vad ska man vara beredd på att offra, för om det man offrar ibland känns som vinsten.

Skola 10-12 idag, hade egentligen ett sent pass men utan att veta om det så gick jag på fel. Jaja, jag kom hem tidigare. Vi gick ändå igenom samma saker, sen var det inte bara jag som kom på fel pass utan halva klassen i princip. Kom hem strax efter tolv, käkade och gick ut på en promenad med Louise. Bakade knäckebröd och gick sen iväg till gymmet för för 30min spinning 0ch 30min core. Nu sitter jag här med ansiktmask och tänker strax hoppa in i duschen. Idag är en dag då jag inte har tuggumi i skallen, skönt.

Idag känns det som om hela mitt huvud är fullt av tuggumi, och det påverkar hela mig. Var i skolan mellan 10-12 och sen gick jag hem och la mig för att sova. Var ute på en promenad med Louise för en stund sedan då jag känner att jag verkligen inte orkar träna idag, så jag tvingade ut både henne och mig på lite frisk luft. Vad jag en gör idag så orkar jag varken lyssna eller koncentrera mig. Mitt sega huvud påverkar min kropp och alla mina sinnen. Hoppas på en bättre dag imorgon.